Anställning sker på egen risk

Kan man utfärda en varning i sitt CV? Ungefär som de små bilderna som medföljer stearinljus och meddelar användaren att man minsann inte ska ställa ett brinnande ljus nära en fladdrande gardin. På mitt CV hade det i så fall varit en bild på en hand som ger pengar till en annan hand, och ett stort svart kryss över hela bilden (alternativt ett rött för att verkligen understryka relevansen). Under bilden hade det stått i fetstil: "Notera att det trots en ekonomisk utbildning inte ges några som helst garantier att vederbörande på ett betryggande sätt kan hantera pengar. Anställning sker på egen risk!" 

Jag har ingen bra månad. Eller jo, men inte ur det ekonomiska perspektivet. I själva verket är den så dålig att jag nu, 12 dagar innan julafton, ligger 253kr back. Detta utan att julklapparna är inhandlade. Illa... Mycket illa. Det är visserligen inte ovanligt att kontot nollas med jämna mellanrum. Det brukar dock ske betydligt närmare slutet av månaden. 

Sitter nu och funderar i all min ensamhet hur jag ska agera nästa månad. Inte äta? Inte leva? Inte köpa fler kursböcker? Jag hade självklart kunnat jobba ihop pengar. Om tiden hade funnits. Men vart hittar man tid? Kan man köpa det? I så fall har jag i alla fall inte råd så det får vara.

Jag är dömd. Dömd att leva i en i-landsmässig fattigdom tills den dag jag tar examen och får ett jobb. Fast det kommer ju inte heller att hända tack vare den där bilden på mitt CV... 

"Anställning sker på egen risk..."

Note to self:

Drick inte kaffe samtidigt som du andas in för att nysa.

Pillowig

Ok, bara för att jag sa att jag aldrig skriver.. Jag har hittat modet som kommer sprida sig som en löpeld i universitetsvärlden. Tänk vad mycket trevligare alla föreläsningar och seminarier blir med en Pillowig på huvudet! Är man av en händelse inte trött så kan man ju alltid sitta och fnissa lite åt alla dunhuvuden i salen. Dessutom gör det inte lika ont att halka och landa på huvudet. Bara det är ju ett måste-ha-argument! 

 

The irony of it all

Ja det vore ju synd att anklaga mig för att vara den mest frekventa bloggaren här i världen. Å andra sidan kanske det är ett hälsosamt tecken på att jag har andra saker att göra? Ett fysiskt och verkligt liv. Eller tvärtom är det kanske just det jag saknar och därför inte har något intressant att skriva om? Kanske är det så att jag helt enkelt inte har flyttat in i Bloggträsk än utan håller mig någonstans i förorten till denna fängslande stad..? 

Hur som så ska ju inspirationen finnas där. I mitt fall? Not so much.. 

Tänkte bara ge ett livstecken. Bloggen är ju trots allt besökt av mängder av virtuella människor som står undrande där ute. "Vart tog Vela vägen? Vad ska vi ta oss till?!" 

Feel free to observe the irony.

Egendomligt

Sitter och stirrar ut genom fönstret. Eftermiddagstrafiken är i full gång och en pappa som precis hämtat barnen på dagis försöker febrilt hålla dessa kvar på trottoaren. Två kvinnor med en barnvagn ler och vandrar sakta upp mot lekplatsen vid Hagakyrkan, tre generationer på vårpromenad. En bit bort kommer en gammal tant vaggandes med hunden på släp. Även hon är rädd för att hennes käraste skall springa ut i trafiken, kopplet är så kort att hon nästan måste böja sig ner för att hunden inte skall sväva ovanför marken. Strax efter kommer en äldre man, honom har jag sett innan, alltid klädd i brun adidas-jacka med orange logga. När det är riktigt kallt brukar han ha en matchande mössa också, men inte idag, för idag är det vår ute.

Kommer på mig själv med att tänka att det är egendomligt hur allt blir så himla glorifierat när man måste plugga. Alla där ute på gatan har garanterat roligare än vad jag har och stress existerar inte utanför min lilla fönsterruta. Bara jag fick vara där ute så skulle jag känna mig fri. Solen skulle nog skina extra starkt och fåglarna skulle kvittra extra vackert. Jag skulle le åt alla jag möter och precis som de där ute vandra runt i ett skimrande lyckorus, (för de är lyckliga - det har jag bestämt).

Tvätthögen har gått från att vara en börda till att vara otroligt inspirernde och skulle det inte vara himla skönt att dammsuga och moppa golven? Garderoben är i stort behov av sortering och vinden är snart bortom all hjälp. Herregud vad kul det skulle vara att fixa iordning lite!

Filosoferar sedan vidare och funderar på varför dessa känslor och rosa moln är som bortblåsta så fort skolan och tentapluggandet inte är lika intensivt. Plötsligt är tvätthögen lika tråkig och ointressant som den alltid har varit och tanken på att dammsuga och moppa golv är måttligt upphetsande.


Nåväl. Slår bort min längtan efter att resa mig upp och göra något helt annat med att gräset minsann inte är grönare på andra sidan. Debet och kredit är ju när allt kommer omkring fantastiskt fascinerande och nog är det ganska skönt att sitta på tentan och känna att man vet vad frågorna handlar om. Peppa peppa! 6e Maj, då ska jag glida runt på rosa moln och städa hela dagen, för då är tentan gjord!

Amen.