Sparkade av skorna och satte mig till rätta i biostolen med en alldeles lagom stor godispåse och filmen rullade igång... Men vad händer? Jo, när vi tar oss in på andra halvan av filmen som sakta men säkert närmar sig upplösningen tänds plötsligt lamporna i salongen och självaste mr Clooney himself dör ut i ett ynkligt litet "pffst..."
(What..?!)
Förvirring uppstår bland besökarna och ett tiotal martyrer ger sig ut i gångarna utanför salongen, fast beslutna om att förklara krig mot första bästa anställd.
Efter några minuter traskar just en sådan överlevare in i salongen, lutar sig mot en av pelarna och berättar med en mycket pedagogisk framtoning att kolven minsann har sprängts och att det inte finns så mycket att göra åt saken. Han möts, inte helt oväntat, av en hagelstorm utav mer eller mindre intelligenta kommentarer och förklarar sedan -igen- det han just sa. Hänvisar till kontoret och lämnar högt och tydligt ut dess öppettider och telefonnummer. Hagelstormen avtar något men bara för att en sak går fel (även då detta inte är avsiktligt) så finns det ju alltid de som anser sig ha all rätt att få klaga lite extra högljutt.
Biobesökare:"Men vissa bor faktiskt inte i det här landet och ska åka hem imorgon så de kan inte ringa i så fall!"
Bioanställd:
"Nähe..?"
Biobesökare:
"Vad ska du göra åt det då?"
Bioanställd:
"Ja, som jag sa..."
Biobesökare:
"Underbart..!" (vartefter han snörper på munnen som ett kattarsel i ren protest.)
Vela tänker:
"Åk hem."
Ska ringa imorgon och se om det finns någon plan på ersättning. Kanske kan man få 42,50 tillbaka? Med tanke på att man har sett halva filmen menar jag..?
Time will tell...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar